Nyföddfotografering i hemmet: min nya kärlek

I våras stängde jag ner min studio och kör sedan dess uteslutande nyföddfotograferingar hemma hos mina familjer. Varför? Jag tycker att frågan snarare är Varför har jag inte börjat med det här för länge sen?

Det är nämligen F A N T A S T I S K T.

För när jag får komma hem till en ny liten familjemedlem och dess uppassare (för det är ju så det är, helt ärligt ;) blir det så fina bilder. Inget poserat, inget stelt – bara naturliga bilder som visar hur livet ser ut just nu. Det är matning i fåtöljen, kräk lite här och där, blöjbyten (och klädbyten också) högt och lågt och vart som helst – och så mycket mys överallt att man blir alldeles yr. Och jag älskar det.

En del oroar sig över damm i hörnen, för det blir inte direkt någon tid över för städning där i början med en ny bebis. Men vet ni: ingen bryr sig om det. Strunta i att städa! Det kommer att vara fokus på bebis och på er familj, inte på en eventuell dammråtta eller två. Förresten gillar jag att fotografera med kort skärpedjup (alltså så att det blir väldigt suddigt i bakgrunden) så den där dammråttan syns ändå inte på bilderna ;)

Nyfikna på hur resultatet av en nyföddfotografering i hemmet kan bli? Kika här!

Poserad vs lifestyle-fotografering

Det föds enligt Socialstyrelsen ungefär 115 000 barn i Sverige varje år. Ungefär dubbelt så många föräldrar är så stolta så att de nästan spricker över den nya familjemedlemmen – och många vill försöka bevara den där första ljuvliga tiden genom en fotografering. Vissa hör av sig till mig och undrar om jag gör nyföddfotografering. Och jag svarar ja – och nej.

Låt mig förklara. De senaste åren har det blivit allt populärare med så kallad poserad eller traditionell nyföddfotografering. Enkelt kan man säga att det handlar om en stil där bebisen helst ska sova under sessionen för att kunna läggas i olika positioner, ofta med någon form av rekvisita på eller runt sig. Den här typen av foton gör jag inte. Det är en konstform jag har stor respekt för, men det är helt enkelt inte min stil. Samma som att man gillar olika typer av inredning: jag tycker att retro är jättefint, men ni hittar ingen teak eller stringhyllor i mitt hem. Två "gurus" på poserad nyföddfoto är Kelly Brown och Julia Kelleher, så kolla in dem för att få en klarare bild av vad som menas (klicka på deras namn för att komma till respektive hemsida). 

Så vad är det då jag gör om jag inte gör som dem? Tänk bort rekvisitan och att det lilla knytet ska läggas i en pose som den inte själv kan lägga sig i. Istället får bebisen se ut som den gör och ligga som den vill. Kravet på att fotograferingen bör ske inom två veckor från födseln finns heller inte här (många har hört att det är så vid poserad fotografering och det handlar om bebisen sover mer och tyngre under den perioden, vilket i princip är ett måste för att man ska kunna genomföra de olika poserna). Vid en session med mig kan bebisen vara både vaken eller sova (och er bebis kommer att göra både ock om den är som alla andra), jag fotograferar som det händer. Gallskrik, matpauser, blöjbyten och avbrott för lite nappsnuttande förekommer också frekvent och är inget problem. Jag fotograferar er antingen i min studio eller i ert hem. Dessa två varianter ger lite olika känsla i bilderna – i studion blir det lite mer formellt och hemma blir det mer lifestyle – så det beror på vad man gillar bäst vad man väljer. 

De första veckorna i er bebis liv kommer inte igen. Vill ni göra en fotografering under den perioden får ni fundera över vilken stil som passar er bäst: hur vill ni se bilderna på ert lilla underverk år efter år? Allt handlar om tycke och smak och det ska kännas som ER, det är det allra viktigaste.

I studion

Så här kan det se ut när jag fotograferar nyfödda med föräldrar i studion:

Hemma hos er

Fotograferar vi i ert hem kan det se ut ungefär så här. Här besökte jag nyblivna föräldrarna Linn och Marcus i deras nya hem.

Ett hav av kärlek

Varje gång det kommer en ny liten familj till mig slås jag av hur snabbt den där allra första tiden går. Veckorna när det där lilla knorrande knytet är så litet att dina egna händer ser enorma ut jämfört med det där lilla huvudet som får plats i dem, innan man fått ordning på hur man byter blöja på snabbast möjliga sätt och den där överväldigande känslan av att det finns någon annan som är helt och hållet beroende av dig. 

När jag träffade Frej och hans föräldrar tänkte jag på en dikt av Siv Andersson där ett stycke lyder 

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram

Nu har Frej blivit så stor att hans ålder anges i månader istället för veckor, vilket är ett obeveklig tecken på att tiden går framåt. Men han vägs fortfarande i gram, det har inte ändrats. Och det där havet, det kommer aldrig att sluta välla fram. Någonsin. Hur stor han än blir.

Lilla syster

En liten syster kan man klappa och pussa på. Och nypa henne i näsan för att se vad som händer. Sedan kan man pussa henne igen efter att hon blev ledsen. 

Hemma hos familjen Kallin var lillasyster inte ens en vecka när jag kom på besök. Stolta storasyster Melina var gärna guide i hemmet – och stal showen totalt med hopp i sängen, monstervrål och klädnypor på näsan. Bra tricks att lära lillasyster så småningom.